Läste förresten en artikel i dn om sj:s förseningar och om att sjukskrivningarna bland tågpersonalen har ökat.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/pressat-sj-forsenat-som-aldrig-forr-1.1044592
En presschef på sj säger att vi har personal på flera orter som är korttidsjukskrivna för att återhämta sig och att många går omkring med ont i magen. Vet att flera kollegor blivit sjukskrivna med utbrändhetssymptom, men även att stämningen på jobbet blir allt mer dyster, folk är mer lättirriterade och att tröttheten är extrem bland kollegorna. Många har även valt att sluta och av de som är kvar så pratas det allt mer om vad man skulle jobba med eller plugga istället.
Nu har jag faktiskt varit i tid några dagar, men innan dess kunde jag inte minnas när jag senast var i tid och jag vet att jag inte är ensam. Med ett år med ett riktigt mardrömsschema bakom oss, så är folk redan från början nära bristningsgränsen och än så länge syns inte mycket till ljus i tunneln (och ser man det kanske man bör springa det kan vara ett tåg).
Nyligen när jag jobbade så började jag jobbdagen med att dundra in i huvudet i taket på minibussen som vi tar till norra bantorget (på ett sätt som gjorde att jag har haft i princip konstant nack- och huvudvärk sen dess och var sjukskriven några dagar efteråt) sen åkte vi till Göteborg och anlände med 40 minuters försening. Därefter lite rast (hade just denna dag en elva timmars tur så fick fortfarande ha rast) och sen skulle vi tillbaka till stockholm, men just denna dag hade ett tåg spårat ur precis utanför Göteborgs central vilket innebar att större delen av spåren inte gick att använda, men drygt en timme efter ordinarie avgångstid så rullar vi ut från centralen i Göteborg och kommer kanske två hundra meter till dess att det tar stopp för att en växel vid ett av de här få användbara spåren gått sönder. När föraren pratar med diverse instanser inom sj och Banverket så rullar vi tillbaka till plattform och personal och resenärer vandrar över till ett tåg på ett av spåren intill. Så lämnar vi till slut äntligen Göteborg på riktigt fast denna gång med en vagn för lite. Kaos ombord, utskällningar, trötthet, en kropp som bara värker och ytterliggare en försening och då ska man samtidigt göra sitt vanliga jobb med att servera en massa första klass resenärer mat, ta biljetter samt vara behjälplig i resten av tåget. En tur som skulle slutat 22.12, slutade med att taxin släppte av mig hemma halv två på natten. Uppe i varv, men ändå trött, en sån där trötthet som kan få en att gråta. Jag vet med mig att jag inte är ensam om såna här upplevelser och såna känslor, så ont i magen är det väl det minsta man kan säga att vi känner ibland när vi ska till jobbet ibland.
/Åsa
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar