måndag 28 september 2009

Domedagen eller att bara att växa till något mer!

Igår började jag tro att världen som vi känner den kommer till en ände snart. Jag, ja ni läser rätt, Jag satt och jämförde villkor och räntor på olika sparkonton, jag gick med i ett ekonomiforum och jag tänkte att jag kanske skulle nappa på bankens erbjudande om gratis pensionsgenomgång. Helt plötsligt så verkar det där om armageddon inte så ologiskt eller hur. Men så tänkte jag så här att även om jag inte identifierar mig själv som någon ekonomisk person, så innebär ju inte det att det måste vara fel för mig att börja ta lite ekonomiskt ansvar. Att se framåt istället för bara se nuet och jag vill ha det där och jag vill ha det nu. Och att det inte måste vara så antingen eller, det är inte så att jag automatiskt måste välja mellan att vara spontan och göra roliga saker och att ta lite ansvar och se ett större sammanhang. Det gäller bara att hitta en balans där jag fortfarande gör roliga saker och om jag verkligen vill ha något köper det, men att jag även ser till att ha en buffert och att tänka framåt. För som det är nu har jag ångest så fort det är en räkning som ska betalas och då är jag inte fattig som när jag var student och blev av med csn eller när sommaren började och man inte fått sin första riktiga lön men fortfarande behövde äta och betala räkningar. Idag har jag inget problem med att ha råd, men pengar har blivit ett stigma för mig. Inte så att jag har massa pengar, men det finns utrymme för dels betala det som måste betalas, göra lite roliga saker emellanåt, äta på en trevlig restaurang och att spara lite. Tror att så mycket i livet handlar om balans; ekonomi, nöjen v.s. nytta, när det kommer till känslor. Rent känslomässigt skulle lite balansräkning inte sitta fel ibland, att känna men inte så mycket att känslorna tar överhanden och dränker dig utan på ett sätt där hjärnan fortfarande är med i spelet. Fast iofs borde jag ibland bara gå på magkänslan och sluta analysera så mycket. När jag nyligen förklarade för Emman hur mina tankegångar går ibland och hur min hjärna fungerar, så föreslog hon att jag skulle stänga av en del av min hjärna och att det i mitt fall skulle vara legitimt att supa bort några hjärnceller. För visst är det bra att tänka och att försöka förekomma och att inte bara göra ibland, men det är även bra att njuta av det bra som är utan att tänka på hur det hela skulle kunna försvinna och förstöras i framtiden.
Så lite equilibrium är det som behövs till flera delar av mitt liv, men nu mat och sen simma med emman.

//Åsa

onsdag 23 september 2009

Sjukgymnast, studier och livet!

Imorse blev jag väckt av att de ringde från sjukgymnasterna vid Globen och gav mig en återbudstid, så idag har jag varit där, pratat och blivit undersökt samt fått en övning att göra. Så får hoppas på att det hjälper och att jag får in det, att det där med koordination är inte min starka sida blev jag påmind om klarade av att antingen böja på höften eller att göra det långsamt att klara båda samtidigt var svårare :). När jag ändå var vid Globenområdet så passade jag på att gå bort till köpcentret, var in till arbetsförmedlingen och hämtade bl.a. su:s kurskatalog. Sen så köpte jag en toning till håret och var in på himalaya kaffe- och tehandel där jag köpte lite choklad, lakrits och en kaffe.

Ska precis värma upp lite av gårdagens paj och äta som en sen lunch. Sen ska jag nog fortsätta kolla igenom studiekatalogen, började fundera på om man kanske skulle läsa två-tre program parallellt för att bli mer mångsidig och få lite valmöjligheter när man är färdig. Psykologi, lingvistik och juridik samtidigt vad sägs om det ;).

Började titta på luger och så för att se vad för intressant konserter som man skulle kunna se och såg precis att Regina Spektor kommit med en ny skiva och ska ha fyra konserter i Sverige, det var ett lyckligt yay som kom ur min mun då hoppas att det inte är försent att boka bara och att jag hittar någon att gå med, Hans borde inte vara omöjlig om inte annat men vore trevligt att få gå med en David.

Gäller att komma ihåg att göra roliga, intressanta och givande saker och inte bara låta livet gå på rutin och passera förbi en. Dikten Förlusten "Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag det var livet" som skrevs av Stig Johansson är kort och riktig och det gäller att komma ihåg det emellanåt och inte bara låta livet flyta förbi. Nu ska jag äta mat och börja se om Gilmore girls, sen kanske lite byte av hårfärg och en vända upp till vinden.

//Åsa

tisdag 22 september 2009

Om framtidsplaner och faktiskt göra nytta!

Idag har varit en relativt produktiv dag. Har ringt och sett till att hamna på väntelista hos sjukgymnast, varit inne på jobbet och lämnat papper om sjukskrivningen i min arbetsledares fack. Efter det åkte jag bort till kaffecompaniet och köpte kaffe och fikade pratandes med Martin och Kajsa, var ett trevligt sätt att ta det lugnt utan att behöva sitta hemma och ruttna bort. Sen åkte jag hem gjorde en pajdeg, städade lite och sen kom martin, pajen slutfördes och senare inmundigades. Fick även med varsin kopp kaffe, lite choklad och en massa prat vilket resulterade i en trevlig kväll helt enkelt.

Däremellan så har jag tittat på vilka kurser jag kan tänka mig att läsa för att ta de poäng som krävs för att jag och csn ska bli bundis till nästa höst. Hade från början tänkt introduktion till lingvistik på 7,5p. Men sen kom jag och tänka på retorik och den kurs jag började läsa våren 2006, när mitt csn drogs in och jag slutade för att börja jobba på SJ. Dels är retorik ett ämne jag tycker är intressant, jag tror även att jag kan ha stor nytta av det, samt att där har vi fördelen att jag redan äger åtminstone några av böckerna. Sen är retorik på 15 poäng vilket motsvarar 10 i det gamla systemet så då behöver jag inte kombinera den med någon annan kurs för att få ihop tillräckligt med poäng. Nu ska detta funderas på ytterligare, jag ska hämta kurskataloger på antar jag någon arbetsförmedling, då det nu visade sig att akademiska forum i den form den fanns förut har upphört. Sen när jag tittat i högskolornas kataloger och ringat in vad jag anser vara vettiga och intressanta alternativ, så ska för och nackdelar med de olika alternativen stötas och blötas med betrodda vänner. Och jag ska se till att ansöka i tid, veta att det inte alltid är min starka sida att göra saker när de ska göras men nu vill jag verkligen komma vidare med studier och har gjort en plan och då ska den fullföljas.

Har även konstaterat att för psykologprogrammet så krävs 1,8 på högskoleprovet. När jag gjorde snabbversionen av provet på studera.nu sist så fick jag att jag skulle få 1,7 om jag skrev motsvarande på verkliga provet, vilket innebär att jag med lite övning nog kan få mina 1,8 eller mer. Har 1,6 som högst nu, ett helt ok resultat men inte tillräckligt för att min plan ska gå i lås. Har även tagit in det faktum att det föreligger en risk att jag inte får mina 1,8 när jag till våren skriver provet och att jag därför kanske bör titta på alternativa utbildningar då det inte skadar att ha en plan b. Dock så kan jag erkänna att jag skulle bli väldigt besviken om jag inte lyckades, dels för att jag vill detta väldigt mycket, men också för att jag tror att jag kan klara detta och att inte motsvara sina egna förväntningar är jobbigt.

Har på sistone märkt att jag har blivit mer målmedveten. Det där med att sätta mål och genomföra dem har inte varit min starka sida annars. Det där med att misslyckas innan jag egentligen riktigt försökt har tyvärr varit mer av min melodi. Men nu så har jag dels fått både ökat självförtroende och självkänsla och hittat en annan motivation än tidigare. Så det gäller det bara att hålla tummarna för att allt går vägen. Har massa bra människor omkring mig som tror på mig, som kan fungera som inspiration och som kan ge råd och stödja mig så förutsättningar finns ju där. Sen är det ju bara mig det hänger på att jag vågar faktiskt försöka på riktigt denna gång, att jag tror och satsar på mig denna gång. För intelligens, intellekt, analytisk förmåga och såna saker som krävs för att slutföra en utbildning finns där. Men det krävs även arbete, målmedvetenhet och envishet så ska bevisa att jag har de komponenterna också så kan jag kanske denna gång ro skeppet i land.

En sak som jag varit dålig på under min sjukskrivning är det här med att gå och lägga mig i tid, klockan är alldeles för mycket och jag borde sova redan så bäst att avrunda och gå och nanna kudden. Förresten verkar faktiskt klara av det där med att blogga mer och om fler saker, så nu ska vi bara se om jag kan hålla det uppe.

//Åsa

måndag 21 september 2009

Att uppskatta de små men delikata bitarna i livet!

Ibland får jag för mig att jag kanske har några av de bästa vännerna en människa kan ha, i vart fall så passar de mig väldigt bra. När Anette ringer upp mig på kvällen efter en presskonferens och säger att hon är jättetrött och hungrig men ändå kände ett så stort behov att ringa mig för att hon tycker om mig så mycket och vi bestämmer att hon ska boka in mig som ett viktigt möte under morgondagen bara för att vi ska ha en chans att ses och prata.

Eller bara det faktum att jag har flera stycken vänner som jag känner att jag kan prata om allt med, som jag vet skulle komma om jag behövde dem. Ibland ska man nog stanna upp och uppskatta det bra man har i livet och se hur värdefullt det är. Att ha någon som alltid ser till ditt bästa, någon att skratta med, gråta med, att dela sina tankar och idéer med är inte alla förunnat.

Jag kan ibland känna att jag skulle vilja ha mer kompisar, personer att gå på roliga fester med/hos, att se en film med etc. Inte för att jag inte kan göra sånt med mina vänner men de har som alla begränsat med tid och det har även jag och när jag ser folk runt omkring mig som hela tiden springer på roligheter med massa roliga, häftiga, spännande människor så kan jag bli avundsjuk. Då kan det vara lätt att missa att även andra kan sakna det man själv har och jag skulle inte byta mina vänner mot något i hela världen även om en tillvaro som denna ibland lockar: http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.5147525 eller som den här: http://www.elle.se/bloggar/elsa-billgren.aspx
men på det stora hela måste jag nog ändå säga att den tillvaro jag för kanske inte är så dum ändå och det ibland bara handlar om att uppskatta det man har.

//Åsa
Livrädd livsnjutare går det?

Funderade på en sak idag. Jag räknar mig själv till kategorin livsnjutare och samtidigt är jag livrädd för livet. Nu är att vara livsnjutare något som handlar om att hitta det som för en själv är det goda och fina i livet och ta vara på det, men jag undrar hur det går ihop med hela tiden vara rädd för att förlora det bra jag har och mina försök att undvika allt det som kan anses vara svårt. För på sätt och vis har ju livsnjutandet att göra med att leva fullt ut, släppa kontrollen och ta in upplevelser. Om man försöker kontrollera alla känslor och händelser så gör man ju snarare det motsatta, man begränsar sig. Om jag hela tiden funderar på vad som kan komma att hända, försöker förekomma händelser och att skydda mig själv från smärta, är det inte då så att jag missar mycket av det som händer för att jag är så inne i mina tankar och begränsar jag inte mina möjligheter att uppleva det bra.

I lördags när vi satt på muren inne på millesgården och njöt av det finna vädret och pratade så sa David att om han kanske bryr sig lite för lite om vad andra tycker och vad som föregår runtomkring honom så bryr jag mig kanske lite för mycket istället. Finns en poäng där och jag föreslog att vi skulle ta lite av varandra så jag skulle bry mig lite mindre och han lite mer. Jag måste nog hitta ett sätt att sluta försöka kontrollera allt, att slappna av och att bara vara.

När det kommer till saker som att spendera pengar på goda saker, fina upplevelser och njuta av en bra dag kan jag vara njutningsmänniska. Men när det handlar om känslor, förhållanden och tankar så är jag nog tyvärr en kontrollmänniska. Jag märker att jag kan bli väldigt konflikträdd när jag känner starkt för någon. Tror att jag på något sätt får för mig att allt skulle raseras om jag sa någonting om vad jag reagerar negativt på eller stör mig på. Men detta leder endast till att jag agerar konstigt i många situationer. Som i söndags när vi var vid fåfängan så blev jag tjurig av bagatellsaker, men det var för att jag egentligen var irriterad på några småsaker sen tidigare som jag låtit bli att ta upp och då blir det en situation där jag verkar bli irriterad över a när jag egentligen är irriterad över b. Tror att detta beteende kan vara mer förödande för ett förhållande än om jag tog upp det jag var irriterad över egentligen. Eller om jag om jag bara förklarar vad jag har för förväntningar, vad jag vill och vad jag tycker.

Känner att jag handlar emot mina principer och idéer om hur livet, tankar och känslor ska hanteras och bara väljer den väg som är enklast för stunden. Behöver ta ansvar över mig själv, mina känslor och mitt liv. Brukar hävda att i ett förhållande så är det vanligt att folk blir besvikna då förväntningar som de inte förklarat för sin partner att de haft, inte blir infriade och att vi måste bli bättre på att ta ansvar för att få våra behov uppfyllda genom att dels uppfylla några av dem själv och att förklara vad vi vill, behöver och hur vi tror att detta kan bli uppfyllt. Jag står fortfarande bakom tankegången, men jag verkar ha svårt att applicera det i praktiken. Om man gör så som jag vill kunna göra istället för som jag gör så har man möjligheten att jämka sina förväntningar, man kan diskutera vad man skulle vilja att den andra gör och den kan ta ställning till det och den kan dessutom få chansen att förklara varför den gör som den gör. För vi har så ofta olika syn på vad vi vill få ut av ett förhållande, hur vi anser att ett förhållande ska vara och vad som är rimligt när det kommer till saker som hur ofta man hörs, hur ofta man ses och till vilken grad man inkluderar den andra i sitt liv. Det som alltid krävs, men ofta missas är kommunikation. Vi diskuterar vad vi vill och är ute efter med våran bästa vän istället för med vår partner och sedan klagar vi på att vi inte får det vi behöver. Och visst är det bra att diskutera med sina vänner, man kan få perspektiv på saker, man får ventilera och allt det så jag säger inte att vi ska sluta med det men däremot kanske vi även ska prata med den som vi har förhållandet med. Om Anette, Emma och Jonas vet mer om hur jag känner för David och vad jag vill, funderar och tänker på när det kommer till oss så blir det liksom svårare för honom att faktiskt bemöta det jag känner, vill och tänker än det blir för Anette, Emma och Jonas och då är det kanske inte konstigt om det blir lite knas ibland.

Ibland kan jag veckla in mig lite väl mycket i massa tankegångar när jag istället skulle behöva slappna av, leva, ta det onda med det goda och våga vara människa. Njuta av alla livets aspekter och våga säga subjekt predikat objekt till den jag tycker om utan att vara rädd för vilken reaktion meningen skulle få, utan bara säga det för att jag känner det och kanske säga det utan omskrivningar i form av satsdelar utan på ett sätt som är lättare för en icke-språknörd att förstå.

/Åsa

fredag 18 september 2009

Att lära sig städa!

Har pratat om att jag borde blogga mer än när jag behöver ventilera när något känns jobbigt och svårt. Det är ju inte så att jag konstant går omkring och tycker saker är svåra och ångestfyllda utan bara att det är mest då jag har det stora behovet av att skriva.

Men iaf tänkte jag skriva nu om det där med städning och ordning och reda. De som känner mig vet att det där med att hålla ordning inte är min starka sida. Nu är det ju inte så att jag faktiskt gillar att bo i ett kaos, men jag har dels vant mig vid det men också så vet jag inte riktigt hur man gör när man städar. Är som om det finns en ordningsgen som saknas hos mig. Så googlade idag på städtips och det mesta koncentrerade sig kring hur man får bort fläckar etc. Och nog för att sånt kan vara användbart, men det är inte det som är det stora problemet för oss oorganiserade (även om det kan vara väl eftersatt) men om man knappt lyckas komma till stadiet där golvet är fritt från saker och all disk är borta så är det liksom en annan del av städningen som behövs hjälp med. Vill liksom lära mig var man börjar. Faktiskt så hade grumme en ganska bra grej med checklistor: http://www.grumme.se/stad/checklistor.asp
innehåller kanske inte allt som jag som ordningsnovis behöver men ganska mycket.

Nu ska jag försöka ge mig på det där med städning då det vore skönt att ha ett rent hem med ordning på grejerna och där folk kan komma hem till en utan att förvarna först.

Tänkte börja med:
* Att slänga allt som bara ligger och skräpar och gå till sopsorteringsrummet
*Tömma kassen med ren tvätt
*Få undan all disk
*Försöka ställa allt på rätt plats t.ex. alla böcker till bokhyllan
*Gå upp med saker på vinden

Efter det kan jag komma in på saker som torka av alla ytor, dammsuga, torka golv etc.

Så nu på med energimusik och börja.

//Åsa

söndag 13 september 2009

När kroppen och huvudet säger ifrån till slut så kanske man bör lyssna!

Kom till jobbet idag och insåg att jag inte har den blekaste om iaf jag stängde av spisplattan innan jag gick. Är läskigt hur saker kan gå en förbi utan att man har en aning. Känner mig helt slut i huvudet, skulle en resenär börja bråka på mig idag så finns det risk att jag bryter ihop och börjar gråta. Det är något med schemat, den ständiga stressen och allt på jobbet som är så oförutsägbart just nu som gör att jag och mina kollegor inte orkar längre. Min toleransnivå sjunker ständigt och jag har ingen ork. Jag glömmer saker allt från ord, till vad jag gjort. Saker som jag vanligtvis kan skaka av mig bara fortsätter gnaga. Har på allvar funderat och ringa och sjukskriva mig på grund av mental utmattning. Känner inte igen mig själv längre. Finns ingen motståndskraft och minsta sak som går fel kan riskera att sänka mig. Något måste jag göra iaf, för så här orkar jag inte ha det längre.

/Åsa

lördag 12 september 2009

Ångesten är på reträtt!

Verkar som mitt hjärta och min hjärna är överens nu. Känslan som jag haft på sistone som om något pic-pic-pic:at inombords velat ut och inte lämnat min hjärna och mitt stackars känsliga hjärta någon ro verkar ha gått över. I alla fall för denna gång, det frustrerande är väl att det händer då och då och jag vet inte när det ska börja eller gå över. Försöker bena i det och luska ut, vad källan är till det hela och vad jag kan göra för att förebygga att känslan kommer samt att lista ut hur jag ska hantera det så det snabbt går över.

Nummer ett på listan är väl att kolla på stressfaktorerna i livet, vad som gör att jag inte kan gå ner i varv, slappna av och bara låta livet ha sin gilla gång. Jobbet är ju en ständig faktor schemat, plus det faktum att förutsättningarna ständigt ändras och pressas till max. Tittar på andra jobb, men samtidigt så har jag ju planen att börja plugga och ska då till hösten läsa matte b och under den tiden behöver jag gå ner i tid då mitt jobb är så långt från flexibelt som det bara går, så planerar att ta tjänstledigt några procent så jag jobbar kanske 80% eller så. Så kanske är det precis vad jag behöver för att orka, får se det är ju ett steg i rätt riktning iaf.

Men finns ju fler saker än jobbet som kan behöva förändring och förbättring, jobbet med självkänslan fortsätter, inbillar mig att det med bättre självkänsla är svårare att haka upp sig på smådetaljer. Man läser inte in lika mycket i varje liten småsak då man inte hela tiden är inställd på misslyckande och på att bli avslöjad som en bluff. Är på tiden att jag börjar älska mig själv, tro på att folk gillar mig och att allt som är bra i mitt liv inte helt plötsligt kommer försvinna i ett vingslag och att även om något skulle gå åt fanders så kan jag hantera det. Men hur man lär sig detta är inget jag har 100% koll på faktiskt. Men att det kräver lite arbete är jag säker på då det hittills inte hänt att jag vaknat på morgonen och känt att nu är alla bitar på plats.

Har massa saker som är bra i mitt liv, måste bara hitta ett sätt att hantera det som är mindre bra så att det inte överskuggar det andra. Jag har bland annat jättebra och fina vänner som alltid finns där, en fin familj, jag har ett fast jobb och en bra bostad, jag har massa möjligheter, jag är smart och kan åstadkomma massor om jag bara slutar lägga krokben för mig själv, jag har en fin David och jag har en konstruktiv livsinställning som gör att jag tar tag i det jag inte trivs med i stället för att enbart gnälla.

Nu ska jag ta tag i att sova och sen ska jag gå upp och ta itu med morgondagen

//Åsan