Domedagen eller att bara att växa till något mer!

Igår började jag tro att världen som vi känner den kommer till en ände snart. Jag, ja ni läser rätt, Jag satt och jämförde villkor och räntor på olika sparkonton, jag gick med i ett ekonomiforum och jag tänkte att jag kanske skulle nappa på bankens erbjudande om gratis pensionsgenomgång. Helt plötsligt så verkar det där om armageddon inte så ologiskt eller hur. Men så tänkte jag så här att även om jag inte identifierar mig själv som någon ekonomisk person, så innebär ju inte det att det måste vara fel för mig att börja ta lite ekonomiskt ansvar. Att se framåt istället för bara se nuet och jag vill ha det där och jag vill ha det nu. Och att det inte måste vara så antingen eller, det är inte så att jag automatiskt måste välja mellan att vara spontan och göra roliga saker och att ta lite ansvar och se ett större sammanhang. Det gäller bara att hitta en balans där jag fortfarande gör roliga saker och om jag verkligen vill ha något köper det, men att jag även ser till att ha en buffert och att tänka framåt. För som det är nu har jag ångest så fort det är en räkning som ska betalas och då är jag inte fattig som när jag var student och blev av med csn eller när sommaren började och man inte fått sin första riktiga lön men fortfarande behövde äta och betala räkningar. Idag har jag inget problem med att ha råd, men pengar har blivit ett stigma för mig. Inte så att jag har massa pengar, men det finns utrymme för dels betala det som måste betalas, göra lite roliga saker emellanåt, äta på en trevlig restaurang och att spara lite. Tror att så mycket i livet handlar om balans; ekonomi, nöjen v.s. nytta, när det kommer till känslor. Rent känslomässigt skulle lite balansräkning inte sitta fel ibland, att känna men inte så mycket att känslorna tar överhanden och dränker dig utan på ett sätt där hjärnan fortfarande är med i spelet. Fast iofs borde jag ibland bara gå på magkänslan och sluta analysera så mycket. När jag nyligen förklarade för Emman hur mina tankegångar går ibland och hur min hjärna fungerar, så föreslog hon att jag skulle stänga av en del av min hjärna och att det i mitt fall skulle vara legitimt att supa bort några hjärnceller. För visst är det bra att tänka och att försöka förekomma och att inte bara göra ibland, men det är även bra att njuta av det bra som är utan att tänka på hur det hela skulle kunna försvinna och förstöras i framtiden.
Så lite equilibrium är det som behövs till flera delar av mitt liv, men nu mat och sen simma med emman.

//Åsa