söndag 14 december 2008

Bakning, traditioner och längtan att bryta från sitt traditionella mönster och lära sig något nytt!

Bakade saffransbullar häromdagen, blev dock inte nöjd. Funderar nästan på att göra om då jag ju faktiskt vet att så länge något inte är perfekt så är det värdelöst, nä men skämt åsido så brukar mina bullar bli riktigt bra så vet ju att jag kan mycket bättre. Tror jag var för tankspridd, en deg kräver uppmärksamhet när man gör den så att man kan anpassa mjölmängd och bearbetningstid efter hur den beter sig. Om ni har hört talas om mindfullness så handlar det ju om ungefär detta, alltså inte om att baka men om att vara närvarande i det som man gör just då.
Jag och en kollega diskuterade bakning häromdagen, eller vi diskuterade mest bröd och hur han faktiskt bakade nästan allt bröd själv och hur jag ville komma igång med att baka igen. Fick tips om en brödblogg http://paindemartin.blogspot.com/. Funderar på att inspirerad av den sätta igång en surdegsgrund vilken dag som helst. Hör ni vilken fin hemmafru jag skulle kunna bli om jag bara lärde mig det där med städning och ordning, att orka tvätta och att alltid hålla upp en perfekt fasad. Ska göra pepparkakor idag fina pepparkakselefanter, kameler och giraffer och kanske en och annan stjärna, hjärta, gumma, gubbe. Imorgonkväll ska jag till jonas köper han en god fin ost så kan han få testa några av mina pepparkakor både de knäckiga och de gräddiga (har köpt degen på rosendal perfekt för oss som inte orkar göra egen). Var i farsta och bakade knäckebröd med mor, phia och ingrid igår är sjukt gott som vanligt och en mycket trevlig tradition enligt mig.

Har varit lite upp och ner med humöret i det senaste, så plockade upp min jag är bra-bok igen hade visst inte skrivit sen någon gång i augusti. Ska ju inte lägga ner den överhuvudtaget, ska försöka göra lite fler av övningarna från boken (självkänsla nu för er noviser) måste ju försöka komma framåt. Vill för ju inte stanna vid att bara vara tågvärd hela livet till pensionen (menar absolut inte att det är något fel med att vara det bara att jag vill utvecklas och komma längre än så) men för att komma vidare så måste jag ju jobba med mig själv här och nu. Både min tilltro till mig själv och min förmåga, min självkänsla men sen också bena ut vad jag skulle vilja göra istället. Snart får jag sällskap så ska sätta igång med saker som att bädda säng, röja upp och tvätta av mig.

Tänkte ta upp gitarrlärandet snart igen, lät far stämma gitarren när han var här i torsdags då jag inte vet var jag har min stämapparat. Bäst att jag plockar upp gitarren och accordboken snart innan den tappar stämningen (går ju fortare i kyla har jag fått för mig så ska jag envisas med att vädra får jag envisas med att öva också tror jag). Sen kanske ner i källaren och leta bland kartonger. Känner mig också frestad att börja måla och teckna mera ibland, borde ta upp fler hobbys påminn mig snart så kanske något av det blir av.

Har upptäckt att jag skriver på ett sätt som om någon faktiskt läste det här, kändes konstigt då jag inte tror att någon läser det här.
//Åsan

lördag 22 november 2008

Är inte känslor för veklingar?!

Tycker att det är både skrämmande och lite fascinerande hur lätt jag kan falla, från att ha gått omkring och känts rätt ok, så känns allt plötsligt så mycket svartare och osäkrare. Lite som Lisa Ekdahls låt den stora ensamheten: "så har den drabbat mig igen den stora ensamheten, utan någon synlig förändring i verkligheten". Visst vet jag endel av sakerna bakom att jag rasar som stress, när självkänslan och självförtroendet är lågt, när jag ätit dåligt, sovit för dåligt etc. Men att det kan gå så fort, kännas helt ok ena stunden sen bara rasa av någon liten detalj som går fel känns lite läskigt.

Har varit trött och stressad på sistone p.g.a. mycket på jobbet med mer förseningar och tyngre arbetsbelastning totalt sett, samt många långa och sena turer. Jag har heller inte skrivit något i 'jag är bra-boken' och inte tagit mig särskilt mycket tid till mig själv och avkoppling, det trots att jag vet att det är nu jag skulle behöva det som mest. Har suttit jour idag men nu är det bara en kvart kvar och sen får jag gå hem. Ska efter att ha fixat någon mat, ta tag i lite städning hemma plockade ner lite flyttkartonger från vinden nyligen och ska organisera innehållet och lite annat. Tror det kan kännas lättare att andas om det är mer organiserat runt omkring mig, dock är jag inte den bästa när det kommer till organisering så hur det ska gå till vet jag inte. Men får dela in det i små steg och belöna mig själv när de är klara. Läste i SVD:s artikelserie om uppskjutarbeteende (http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/artikel_1644135.svd) att man ska dela in det man ska göra i 30 minuters pass, försöker testa det till och från.

Skulle vilja ha lite sol, behöver ljuset tror jag vore inte helt fel att få åka till västindien igen segla runt bland massa småöar utan krav och stress.

Nu ska jag gå ner och städa skåpet innan jag går hem.

Ha det bra//Åsa

tisdag 18 november 2008

Såå trött, såå trött...

Den senaste tiden har jag alltför ofta varit så trött att jag i slutet av arbetsdagen/arbetsveckan vill lägga mig en en hög och gråta av utmattning. Jag tolkar det som tecken på att något är fel, riktigt fel till och med och det gäller att identifiera vad som är orsaken och göra förändringar då jag tror att man måste lyssna på kroppens signaler.

Till stor del handlar det om jobbet, tågen blir allt tyngre att jobba på med fler resenärer, fler arbetsmoment utan att bemanningen ökar. Sen får jag ett pissigt schema med mycket långa vändturer, mycket sena turer och jag har en stark misstanke om att jag gör för mycket timmar varje månad. Detta i kombination med att tågen väldigt ofta är sena och att det i många fall handlar om långa förseningar gör att chanserna till återhämtning inte är så stora.

Sen finns det saker förutom att klaga på schemat(i hopp om att de kan göra även mitt schema mer varierat med mer överliggningar) jag kan göra för att försöka göra tillvaron drägligare. Dels hitta korta stunder till återhämtning till exempel genom att meditera. Planera tiden bättre så att det inte känns som den bara rinner genom fingrarna på mig. Sen att inte boka upp all min lediga tid utan låta det finnas hål i schemat och ge mig tid för mig.

Idag när jag var hos mor och far för att hämta äppelmos, så passade jag på att låna badkaret, hade i lite badolja med lavendel och låg och njöt. Imorgon är jag ledig, det enda jag har bestämt är att jag ska koka lite bönor och laga mig lite god mat i övrigt är dagen öppen för precis vad jag vill ägna den åt.
Men nu ska jag dricka te och sen ska jag sova.

//Åsan

torsdag 23 oktober 2008

Planer och ljus i höstmörker!

Nu har jag äntligen börjat planera för min kommande inflyttningsfest, är på tiden har ju bott i Högdalen sen slutet av april nu. Tror det blir någon form av coctailparty, tror även att det blir lördagen den 29:e november. Men alla eventuella detaljer kan komma att ändras än så länge, inga inbjudningar är skickade utan det är bara jag som äntligen har satt igång med det jätteroliga planeringsarbetet.

Jag och emma pratade även om att ha en till ölprovning snart, var trevligt sist, nils oscar släpper snart sin coffee stout som de gjort tillsammans med Johan & Nyström. Sen är öl gott, hösten mörk och i behov att små tillställningar som lyser upp tillvaron. Det här kan bli riktigt kul.

//Åsa

måndag 13 oktober 2008

Trötta tankar i moll!

Åsan känner sig liten och meningslös, skulle åkt på en övningstur till Falun idag men försov mig och fick istället sitta jour. Känner mig trött och lite nere och skulle behöva tid att sova, träna, äta och bara andas. Men istället så är min lilla lediga tid uppbokad hela tiden. Funderar på att ansöka om ledigt snart har massa tid på timkontot då jag ständigt gör för många timmar och då är inte ens den övertid som jag är så dålig på att fylla i inräknad. Känner mig oerhört känslig och tar lätt åt mig av allt negativt just nu och gillar det inte. Behöver nog D-vitamin, funderar på att kolla om det går att få låna emmas och christophers ljusterapilampa något framöver då jag verkligen skulle behöva det.

Känner mig avvisad och utvisad, otillräknelig och ovärdig. Skulle vilja ha en kram nu, men får nöja mig med Beth Ortons stämma.

Ta hand om er i höstmörkret//Åsan

söndag 16 mars 2008

Åsor spekulerar!

Nu duggar inläggen helt plöstligt tätt :) Nä men har haft emman över på en dricka te och prata om allt-session. I och med att det har varit en del rätt stora förändringar i mitt liv på sistone och kan komma att bli några fler så har det blivit en del funderingar om livet, relationer, framtidsmål. Har diskuterat dessa ämnen med framför allt Emma och Anette men även med lite annat håll. Sist jag var hos Anette så sa hon någon som jag tänkte lite på både innan och efter och som jag anser det ligger rätt mycket i. Att om man ska ha en relation(oavsett om det är en vänskaps eller förhållande) så får man nog ha den väldigt medvetet. För det är så lätt att tappa bort både sig själv och varandra, att ta varandra för givet och att inte ta tag i de problem som dyker upp här och nu kan nog i längden vara rätt förödande. För om vi inte är tydliga med vad vi vill och vad vi accepterar så är det så lätt att vi blir småsårade gång på gång och att den dagen som vi bestämmer oss för att faktiskt ta tag i allt så har dessa små sår blivit infekterade och blir på så vis svårare att hantera. Men vi glömmer nog lätt bort att vara tydliga, tror att den andra direkt ska uppfatta vad vi vill när det antagligen är så att den andra är så inne i sitt och sina egna små hangups att den inte märker små subtila signaler. Sen är vi människor ofta lite klumpiga och märker inte hur det vi gör och säger uppfattas. Men tyvärr så är det nog få saker som för oss människor är så svårt som att göra oss sårbara och kommunicera vad vi egentligen känner. Det är lättare att tjata om disk och städning som små prylar än att säga att det känns som personen inte bryr sig om en och vad man vill då den trots att den vet att just du vill ha ordning runt dig struntar i det. För vi vill alla känna att någon ser oss och våra behov och faktiskt bryr sig om dem, men då kan det också vara viktigt att kommunicera just det hur det får oss att känna när personen gör eller underlåter att göra något.
Sen har jag tänkt på det där med att se till att ens behov blir tillfredställda och det egna ansvaret för det. När jag gjorde mig själv till singel och nya året började med omstart som ledord så gjorde jag ett löfte till mig själv om att se till att göra saker som gör mig själv glad. Det kan vara att gå och se fler intressanta filmer, komma iväg på teater, boka in de där konserterna som verkar intressanta, ta vara på stunder med de människor som du tycker om etc. För det är lätt att bara låta livet gå på av slentrian säga att man ska ses men aldrig göra det, säga att man ska göra saker men inte göra dem och sedan skylla på tiden. Men saken är den att även när vi har mycket att göra så har vi alltid lika mycket tid och det handlar om att göra prioriteringar, att känna efter vad vi vill och vad som är viktigt för oss och sen anstränga sig för att leva efter det. För tänk att vakna upp om två år och känna att du bara gjort det du måste gör och aldrig det som gör dig glad, som tillfredställer och utvecklar dig. Att de som var nära inte längre är nära för ni gav aldrig varandra tiden som krävs för att förbli det och att du inte längre har kontakt med det som är viktigt för dig. Tänk vilken besvikelse man måste känna då och betänk att jobbet för att hitta tillbaka till det man hade(om det ens går) tar nog mycket mer energi än att någon gång stänga av teven/datorn och ringa den där människan. Och att den energi som du får av att gå och se den där fantastiska föreställningen och sen diskutera den med din vän över en kopp te kanske är precis det du behöver för att komma vidare med dina måsten. För någonstans måste vi alla landa, vi måste ibland få bara vara och vi måste skaffa intryck, energi och utvecklas och det finns inte alltid ett sen. Jag vill iaf inte vara någon bisittare i mitt eget liv, låta det traska på utan mig och sen om fem år vakna upp och undra var jag är någonstans, varför och hur jag hamnade här. Det är så viktigt att leva aktivt, det är nog inte alltid lätt men det kan nog helt klart vara värt det jobb det kräver. För om inte jag vet vad jag vill så kan jag inte förmedla det till någon annan och om inte jag kan tillfredställa mina behov, med all den information som jag besitter om mig själv, hur ska då någon annan kunna göra det.

Kaffrepet, Lägenheten och Livet!



Mitt relativt regelbundna bloggande dog visst bort när jag flyttade, ska se om jag kanske kan ta upp det igen. Det där kafferepet som jag talade om en del ett tag är genomfört med mycket lyckad utgång. Kakorna var nio till antalet, människorna var 12, åldrarna blandade, fikat välsmakande och stämningen mycket god. På det hela taget en mycket lyckad tillställning och jag var mycket stilig som en femtiotalets hemmafru.

Bostadsfrågan löste sig till slut genom att jag slog till på en lägenhet i högdalen. Nu ska här renoveras och fixas istället för ful beige plastmatta ska jag ha laminatgolv. Och de hiskeliga intensivblå tapeterna med en gul bård på mitten som sedan upp mot taket har två olika intensivblå ränder för att sedan avslutas med en annan gul bård ska absolut bort. Istället ska man där finna puder pärlemor på tre av väggarna och aloe eller olivblad på den fjärde väggen(www.alcro.se). Lite saker i köket skulle behöva fixas men inget akut så det får vänta. Fast problemet är ju att jag helst vill att någon annan gör det tråkiga fixarbetet så jag kan koncentrera mig på det roliga, nämligen hitta alla underbara inredningsdetaljer. Som den där underbara lampan jag hittade på blocket för bara 1800(http://www.blocket.se/vi/15485220.htm?ca=11_s), som hittat liksom :)

Förhoppningsvis så blir det bra till slut även om det tar ett tag för alla bitar att falla på plats, men inflyttningsfesten får kanske vänta längre än två veckor denna gång. Appropå inflyttningsfest så funderade jag på coctailparty med vintagetema, inriktat på 20-50 talet. Får se hur det blir med det känns som det mesta bara är en ursäkt för att jag ska få klä upp mig i fina kläder och jag kanske kan ursäktas med det iaf.

Livet har känts väldigt upp och ner på sistone, känner massa saker och jag är inte så bra på det där med att känna och inte så särskilt van vid det heller. Vill att allt ska falla på plats på en gång trots att jag vet att det inte är särskilt rimligt. Sen vet jag egentligen att jag har det ganska bra, att de vänner jag har är bra vänner. Jag har en familj som ställer upp på mig och ett jobb som även om det inte direkt är mitt drömjobb är ganska bra. Men sen när ensamheten tränger sig på så känns det som man inte har något. Jag vet inte vad det är om det är en ovana att vara själv, ren otillfredställelse, för höga krav, eller bara mig själv det är fel på. Det är till stor del slarv med maten tror jag, när jag hoppar över för många mål mat och kanske bara äter ett om dagen har jag helt plötsligt mycket svårare att hantera allt. Men det är ju faktiskt ganska logiskt, det blir svårare att tänka rationellt, energin blir låg, positiv input minskar etc. Undrar hur mycket av ens problem som skulle vara ickeproblem eller iaf snabblösta om man åt regelbundet och bra. Klart inte allt kan förklaras med mat men nog ganska mycket, för när jag äter bra så kan jag lättare tänka logiskt och hantera mina känslor, har jag en jämn energinivå så kan jag lättare hålla en positiv grundton etc. Jag tror att jag ska börja äta igen(alltså inte så att jag inte äter nu men det är inte så organiserat och ibland allt för sällan).

Om ni känner att ni vill så är ni hjärtligt välkomna att hjälpa till med lägenhetsupprustning och/eller flytt. Och är det någon som har några häftiga, roliga, snygga lampor eller en stringhylla att sätta ovanför mitt skrivbort så ska ni veta att jag är inte är den som tackar nej.

Nä nu får ni ha det så bra så ska jag laga mat.
Kram//Åsan

fredag 4 januari 2008

Kafferep och flyttbestyr!

Är hemma sjuk, tanken är att jag faktiskt ska ge kroppen en chans till återhämtning. Enda kruxet är det att det förutsätter att man faktiskt tar det lugnt och vilar och så. Så att springa på luncher och att ägna tiden till att packa kan vara att motarbeta själva syftet med sjukskrivningen, även om det förstås också är sådant som måste göras. Var i alla fall iväg till vårdcentralen idag, fick lite mollipect utskriven hoppas att det hjälper, den här läkaren kändes mer förtroendeingivande som om han kanske skulle kunna tänkas vilja kolla upp vad som egentligen är fel om nu halsprovet inte visar något. Borde kanske kolla upp mina värden till exempel och se om jag har järnbrist igen eller brist på något annat som kan göra att immunförsvaret är försvagat. Min fot får jag visst vänta ut för är det en spricka är det inte mycket man kan göra tydligen, ha bra skor(jag har ju typ bara fotriktiga skor så det är ju bra) och kanske sätta en linda på foten mycket mer kan jag tydligen inte göra(kanske bli lång så jag inte måste ställa mig på främre delen av foten för att nå saker).

Har packat ett antal kartonger böcker idag, kommer antagligen fortsätta med det imorgon. Skulle kunna börja packa vissa delar av det som rymmer sig i köksskåpen också, misstänker starkt att jag inte behöver mitt finporslin och alla mina koppar och saker. Måste även fundera på vad som ska få följa med till Fredhäll, är lätt att ta med sig för mycket. Men lite jobbigt är det att jag inte har någon koll på vad som ryms i herr steffenssons köksskåp och lådor, så jag vet inte vad jag ska komplettera med. Skulle gärna ta med matberedaren med tanke på att jag vet att jag ska baka och det är så jobbigt att röra ihop en vetedeg för hand, men å andra sidan känns det som en typisk pryl som tar upp massa plats(men jag älskar ju min matberedare). Kaffekvarnen följer definitivt med har svårt att leva utan den nu när jag fått den och kaffepressen ska med för herr steffensson skulle ta med sig sin kaffebryggare(som är en såpass bra kaffebryggare att till och med jag skulle kunna tänka mig traditionell bryggning). Är vissa kökssaker som jag har svårt att leva utan men som jag misstänker inte finns hos de flesta ensamstående unga män. När det kommer till böcker så är det ordböcker och de böcker som jag läser just nu som följer med, finns en del böcker där som jag kan läsa och sen har jag faktiskt ett lånekort i plånboken som används alltför sällan.

Verkar som att kafferep är en idé som känns väldigt främmande för de flesta människor, tur att mina vänner inte är som de flesta människor då. Berättade för några på jobbet att jag skulle ha kafferep med sju sorters kakor och blicken jag fick då säger mig att de undrade från vilken planet jag härstammar. Men här får jag dels chansen att klä mig som någonslags hemmafru från 40-50-talet och i vilket universum skulle jag säga nej till chansen att klä mig i en roll. Men jag får också en möjlighet att umgås med en massa trevliga människor i ett sammanhang som inte får folk att supa skallen av sig. Sen får jag baka och fixa och om någon bestämmer sig för att stanna lite längre så får jag även chansen att skryta med min matlagning. Ska se till att svänga förbi Mauritz kaffe när jag är i göteborg nästa gång för att ladda upp med lite råbönor så jag kan rosta rejält med kaffe. Det är nästan roligast att planera eventen, tyvärr har jag inga små söta kaffekoppar vilket hade känts som ett plus men jag kommer nog över det.

Ska se om jag kan få mor eller far eller kanske ingrid att hjälpa mig med att köra över saker den 13:e, tänkte få över både datorn och cykeln så skulle behöva vara bilburen. Sen en stor resväska med kläder och allt annat små tjafs ska ju också transporteras på något sätt. Men än så länge är mor och far i prag så får ta det efter helgen.

Nu ska jag skriva i min bok som en duktig flicka och sen ska jag sova tror jag och utan tid att passa imorgon så planerar att sova till jag vaknar av mig själv.

Ha det bra. Kram//Åsa

torsdag 3 januari 2008

Fikor, flyttförberedelser och annat trams!

Känns som om min hjärna fastnat vid vissa saker vilket gör mig ineffektiv och splittrad. Ibland skulle det vara så skönt att bara veta, att få svar på alla de där små frågorna som tar upp plats i mitt huvud. Om jag drömmer och längtar i onödan eller om det finns hopp och möjlighet. Växlar mellan att tänka att jag borde ge upp och att det är totalkört och att hoppas och komma på små andledningar till varför det fortfarande finns möjlighet. Så vore så skönt att bara få veta att så här är det så jag vet vad jag ska förhålla mig till, men som det är nu så slits jag bara fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan och jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Håller på att rensa och städa, för snart måste allt packas och då ska jag dels ha någonstans att göra av sakerna plus att det är dumt att behålla sådant som jag inte har någon användning för. Men som vanligt är jag oorganiserad, vet inte hur jag ska gå tillväga och allt tar onödigt lång tid. Får ringa någon och be om instruktioner. Sen att jag gör allt möjligt annat samtidigt som jag ska städa underlättar väl knappast. Att sitta och skriva blogginlägg mitt i städandet är kanske inte receptet på en lyckad städdag om man säger så. Använder dock ursäkten att jag faktiskt är hemma sjuk och det är ju meningen att jag ska ta det lugnt för att kunna bli frisk någon gång, men jag vet inte lite effektivitet skulle inte skada liksom.

Funderar på att äta också har hört att mat i rimliga mängder är bra för människan. Tror att mitt midjemått minskat igen dels är det nog att jag i inte orkat äta så mycket på sistonde och att allt hostande har stärkt mina magmuskler. Kan vara för mycket tänkande också det gör ju att man inte hinner tänka på mat. Men skulle hellre se att jag gick ner i vikt genom att vara frisk, aktiv och äta bra. Sjukdom må vara en effektiv bantningskur men inte den hälsosammaste, sen känns det som om mina muskler förtvinar (vilket de nog gör) och det känns inte helt bra.

Fick en klättringskurs för oss båda av Emma i julklapp så jag måste verkligen bli bra i både kropp och fot snart. Jag har pratat om att testa att börja klättra ett tag nu och eftersom
Emma alltid är på när det kommer till fysisk aktivitet så var det ju en passande present. Skulle vilja testa att åka skridskor nåt nu när det är jul, var många år sen jag stod på ett par sådana får ordna ett rendez-vous mellan mig, Anette och Vasaparken och se om det blir bambi på hal is(har faktiskt aldrig sett den filmen men uttrycket är ju bra) eller om jag klarar att åtminstone ta mig runt hjälpligt.

Träffade Malin för en fika på nyårsdagen, eftersom det inte är så många ställen öppna på denna dag så bestämde vi oss för att testa kaféet inne på Victoria(bion alltså). När vi fikat och pratat ett tag bestämde vi oss för att det vore trevligt att se en film så vi gick ner ett våningsplan och köpte biljetter till två dagar i Paris sen begav vi oss ut på en promenad med fönstershopping i söders små lustiga butiker. Men då blasket som trillade ner från himlen gjorde promenaden mindre behaglig så smet vi in på ett kafé för ytterligare en fika innan vi begav oss tillbaka till biografen. Filmen var bra och pinsam, helt klart värd att se(en fyra skulle jag ge den) och den var ju delvis på franska så jag var nöjd. Efter filmen hade hungern smugit sig på så blev ett besök på en av söders små indier för lite öl, mat, efterrätt och kaffe. Allt som allt en trevlig liten fika på kanske en sex timmar, såna dagar borde man ha lite oftare.

Nä nu får det antingen bli lite mat eller mer städande innan dagen helt försvunnit.

Ha det. Kram//Åsan