Såå trött, såå trött...

Den senaste tiden har jag alltför ofta varit så trött att jag i slutet av arbetsdagen/arbetsveckan vill lägga mig en en hög och gråta av utmattning. Jag tolkar det som tecken på att något är fel, riktigt fel till och med och det gäller att identifiera vad som är orsaken och göra förändringar då jag tror att man måste lyssna på kroppens signaler.

Till stor del handlar det om jobbet, tågen blir allt tyngre att jobba på med fler resenärer, fler arbetsmoment utan att bemanningen ökar. Sen får jag ett pissigt schema med mycket långa vändturer, mycket sena turer och jag har en stark misstanke om att jag gör för mycket timmar varje månad. Detta i kombination med att tågen väldigt ofta är sena och att det i många fall handlar om långa förseningar gör att chanserna till återhämtning inte är så stora.

Sen finns det saker förutom att klaga på schemat(i hopp om att de kan göra även mitt schema mer varierat med mer överliggningar) jag kan göra för att försöka göra tillvaron drägligare. Dels hitta korta stunder till återhämtning till exempel genom att meditera. Planera tiden bättre så att det inte känns som den bara rinner genom fingrarna på mig. Sen att inte boka upp all min lediga tid utan låta det finnas hål i schemat och ge mig tid för mig.

Idag när jag var hos mor och far för att hämta äppelmos, så passade jag på att låna badkaret, hade i lite badolja med lavendel och låg och njöt. Imorgon är jag ledig, det enda jag har bestämt är att jag ska koka lite bönor och laga mig lite god mat i övrigt är dagen öppen för precis vad jag vill ägna den åt.
Men nu ska jag dricka te och sen ska jag sova.

//Åsan