lördag 24 januari 2009

Osäkerhet, sårbarhet och att veta var man står!

Har precis legat och gjort något lite ytligt som att färgat ögonbryn och fransar, samtidigt har jag legat och tänkt o-ytliga tankar om livet och relationer. Funderat på det där med yta versus inre och om det verkligen måste finnas en motsättning dem emellan. Jag tycker om att känna mig snygg, jag gillar att få en komplimang (säger snällt tack, fast jag inte alltid tror på dem) och undrar om det måste vara så fel. Jag har i många år haft jätteproblem med självkänsla, självförtroende och att uttrycka vad jag känner. Det är något som jag ständigt jobbar på och även om jag inte är riktigt där än så är jag en bit på väg. Jag tror mig inte om att höra till kategorien extremt bekräftelsesökande människor och jag menar inte så alla vill ha bekräftelse ibland och det är inget fel men jag jagar den inte och jag kan ge den till mig själv också. Men ibland när man har en relation med någon så kan det ibland vara skönt att få veta vad den känner för och om dig. Enkla saker som att man är söt, klok, rolig, fin eller bara den enkla jag tycker om dig. Om allt i en relation ska vara gissningsarbete kan det nog göra den mest säkra osäker. Att ens inte kunna få bekräftelse på vad den andra anser det vara för relation, utan försöka gissa sig fram till det kan ibland vara lätt knäckande. Det kan vara tröttsamt att känna att hela relationen ligger på dina axlar, att till slut behöva be om saker som är rätt självklara. Men jag antar att det gäller att stålsätta sig, akutjobba på det där med att uttrycka vad man känner och be om någon slags svar på frågan om man är någon eller ingen för personen. För att känna sig osäker och som om man måste gå på äggskal för att inte säga för mycket, är bra mycket svårare i längden än att göra sig sårbar och fråga frågorna och säga vad man själv känner och tycker och åtminstone veta om det är dags att bryta ihop eller gaska upp sig.

//Åsan

lördag 10 januari 2009

Projekt, mående och mer!

Känner mig lite matt både i kroppen och rent känslomässigt. Skulle vilja ha någon som bakade en kaka åt mig och kramade på mig, men bra åsa reder sig själv, så åtminstone kakdelen ordnar jag på egenhand och det där med mänsklig närhet är nog överskattat eller nåt.
Har köpt massa roliga frukter på ica idag, blev sugen på att göra citrusmarmelad när jag åt lite på mina kumquats, inte för att jag direkt är en marmeladmänniska, tycker att det kan vara gott ibland men är ingen storkonsument direkt. Får se om jag orkar genomföra alla projekt jag fundrar på imorgon, tänkte koka bönor, städa, organisera mina pryttlar och kanske rensa ut lite, göra marmelad, handla, börja på min kokbok, komma på vad jag ska bli när jag blir stor, träna etc. Kanske borde testa att försöka göra något litet varje dag istället för 'allt eller inget-metoden', är ju inte bara det att ens livsstil ska vara ekologisk hållbar, den bör nog också vara själsligt hållbar. Det kan vara svårt ibland det där med att leva på ett sätt som är bra för ens självkänsla, självförtroende, relationer, på ett sätt där man kan känna sig stolt och en aningens förnöjsam. Men man bör nog sträva efter det, man mår nog bättre om man vet att man åtminstone försökt, inte sagt att allt blir som man vill för det men chansen är ju större än om man gör ingenting.

Imorgon flyttar emman in lite tillfälligt, får se hur det funkar, fast jag är ju inte direkt hemma hela tiden så(och det lär nog inte hon vara heller) så blir kanske mest tassande på varandras nerver än klafsande rätt över dem. Sen om man gör upp lite regler eller riktlinjer innan så kanske man till och med kan undvika det mesta tassandet.

Nu ska jag sitta och vänta på att kakan svalnar tillräckligt för att ätas, sen tror jag att det är dags att leta upp boken igen och skriva i den. Ha det fint//Åsa