torsdag 27 december 2007

Läkare, skivsamlingar och vänner!

Efter alldeles för lång tid och mycket prat om att jag skulle göra det så tog jag mig så iväg till läkaren. Bara för att få veta att då det inte var halsfluss så var det väl olika infektioner som tog vid efter varandra och att jag bara skulle vänta ut förkylningsäsongen(och hur länge varar inte den i detta kalla land) jag ville ju bara ha något friskgörande utskrivet har inte tid för att vara sjuk och ta det lugnt längre. Vill kunna träna igen var alldeles för länge sen. Men nu har jag varit och handlat upp halva apoteket och hoppas på bättring.

Ska upp okristligt tidigt imorgon bitti för att åka till Karlstad, tänkte hämta upp Emma och Christopher så att jag får hem dem till stockholm snart för jag har tråkigt och vill leka. Har äntligen lite mer kontakt med Anette igen vilket är bra för hon är en av mina favoritmänniskor(tror till och med att jag står ganska högt i rang hos henne också). Var och handlade julklappar med henne och hennes vän Anna-Klara i lördags, var riktigt skönt och vi har en tillåtande atmosfär som gör att vi kan prata om det mesta. Planerar att få till en liten middag för tre hos Anna-Klara snart. Och när jag har flyttat ska jag bjuda på middag fast då kan det tänkas bli lite tillskott på människor. Har lockat Anette med egenrostat, nymalet kaffe i mina nya kaffemuggar så då kommer hon nog ganska snart på en fika.

Jobbar lite på det där med att skaffa nya vänner, men jag vet inte om de vill bli vän med mig. Jag måste blir bättre så att folk vill leka med mig känner mig för tråkig, ful och dum och varför skulle man vilja bli vän med en sån. Fast egentligen är jag nog inte så illa bara så jag känner mig när jag inte känner att jag får något gensvar och inte vet hur jag ska göra. Men jag kanske lär mig någon gång. Lyssnar på No Party med Marit Bergman just nu och det stämmer in för bra just nu.


Hade en trevlig jul även om det kändes lite intensivt ibland, fast det hade nog att gör med att jag umgicks med människor hela dagen på jobbet för att sen komma hem och umgås med ännu mer människor. Stängde in mig en stund med lite musik och lite tankar och samlade lite kraft så att jag skulle orka vara trevlig sen. Tittade traditionsenligt på Karl-Bertil Jonsson vid 19 och någon timme senare var det julklappsutdelning. På Juldagen var jag ledig så då åkte jag över tillsammans med far och bror och tittade på Ingrids nya lägenhet, var en del kvar att fixa med men om jag förstått hur det såg ut från början rätt så hade hon kommit ganska långt iaf. Sen på kvällen så var det som vanligt kalkonmiddag med den ovanliga detaljen att jag faktiskt åt av kalkonen i år, var rätt gott. Känner att principerna blir både försvagade och färre och det kan nog finnas både positivt och negativt med det. Och det är svårare att tro så benhårt på något, på det sätt som man gör när man är 15-19 år, nu. För världen blir så mycket mer flerdimensionell med åren vilket gör det svårare att vara säker på sin sak.

Är snart klar med rippningen av skivsamlingen till datorn och helt plötsligt så känns min skivsamling rätt tunn. Jag har nog mer skivor än majoriteten av svenskarna(vilket iofs inte säger mycket med tanke på hur det står till med svenskarnas skivköpande och musiksmak) men jag hittar så många luckor, så mycket som borde finnas där men som saknas. Får göra ett ryck med skivbeställningarna här i vår så att det växer igen. Sen jämför ju jag min skivsamling med såna som Hans och då hamnar man ju lätt i lä om jag säger så. Men har fått in musik för 171 dagar i itunes nu iaf och finns fortfarande lite kvar att stå i så inte som att jag förgås helt.

Ska kolla imorgon om jag inte kan få ledigt på nyårsafton är ju ledig helgen innan, min tur där på nyårsafton finns inte och jag är ledig på nyårsdagen. Skulle vara skönt med en sammanhängande ledighet. Blir lite trerättersmiddag på nyår med syster och marcus, bror, Emma och Christopher, kanske Linda, Matte & Lucas och förhoppningsvis någon mer. Kändes inte som man kunde boka in någon fest eftersom jag inte har vetat hur jag jobbar och fortfarande inte vet helt säkert.

Nu ska jag iaf dricka upp téet och sen ska jag sova för jag ska upp kanske 4.10 imorgon bitti.

Ha det kram//Åsa

söndag 23 december 2007

Positivt tänkade och Juliga saker!

Ibland kan jag noja ner mig så mycket angående saker att det är fånigt, är alldeles för bra på att måla upp scenarier som kanske skulle kunna hända och må lika dåligt över dem i fantasin som om de verkligen hänt. Men sanningen är ju att det är inte så många saker som händer som vi kan påverka, vi kan påverka hur vi väljer att reagera på det som händer och hur vi beter oss mot människor men inte mycket mer än så. För vi kan inte påverka hur andra väljer att tolka världen och om de väljer att tycka om oss, hata oss, vara likgiltiga osv. Vi kan bara vara de vi är, försöka behandla människor så bra som möjligt, vara öppna och ta risker så att de faktiskt får chansen att lära känna dig och kanske upptäcka att du är någon som de vill lära känna bättre. Ibland blir resultatet tyvärr att personen förblir rätt likgiltig inför dig de varken älskar eller hatar dig och då får vi leva med det. Och hoppas att alla de andra relationerna du har i ditt liv tack vare de risker du tagit(risken att bli avvisad framförallt) att de kan hjälpa till att bära upp dig och klara av de avvisaden som du möter. Så ibland när man bara vill gömma sig och inte skicka det där sms:et/mailet, ringa det där samtalet osv. så gäller det att minnas att våra chanser ökar väsentligt om vi vågar och att våra livserfarenheter både dåliga och bra gör oss mer intressanta så ju fler chanser du vågar ta desto större chans att någon tycker att just du verkar bra, rolig, intressant osv.

Så därför så försöker jag jobba bort mina hjärnspöken som ibland säger till mig att jag är allt annat än bra. Som försöker säga att jag är tråkig, ful, tjock, ointressant och inte mycket att ha. Dels så är det som att säga till dem som gjort ett aktivt val att ha mig i sina liv att de valt fel. Sen så är det väldigt dumt att begränsa mina möjligheter på det viset, för när jag är upptagen av att känna mig dålig och fundera på vad alla tänker om mig så missar jag så mycket av det som händer runt omkring mig. Jag missar allt bra som folk faktiskt säger till mig och hinner inte se det som faktiskt är bra runt omkring mig. Så därför kan du även om du inte känner mig så väl helt plötsligt få ett mejl eller sms och ta det som en komplimang för det betyder ju att jag har sett det bra med just dig och det är ju något riktigt bra.

Har precis slagit in alla julklappar, inslagningen kanske inte alltid blir den bästa men det är inget som inte lite dekorationer i form av jullack inte kan råda bot på. Så imorgon ska jag ta med de och de nybakta pepparkakorna till jobbet där jag ska sitta jour. Förhoppningsvis så slipper jag åka någonstans utan kan dricka glögg med Prisca och läsa någon bok etc. Kan ta något varv på uppsala mitt i om jag börjar bli uttråkad men inget längre bort än så.

Sitter och lyssnar på det lilla energiknippet CK nu och känner mig på rätt bra humör. Ska snart skriva i Jag är bra-boken och sen ska jag packa ryggsäcken inför imorgon och sova lite grann.

GOD JUL på er allihop. Kram//Åsa

fredag 21 december 2007

Ibland har man det ganska bra trots allt!

Ibland lyckas vissa dagar bara flyta på perfekt, igår kväll när jag loggade in för att kolla turen för idag så var det blankt och eftersom jag då anade oråd kollade jag i ändringstrycket och såg att min tur var inställd(tyvärr hade personalfördelningen inte uppmärksammat detta). Så jag ringde upp riks-psf och fick jour under den tid som turen skulle pågått. Kom upp på basen prick 7.16(eh, ok 7.20 blev det visst) ställde väskan att vila i ett hörn och satte mig vid en dator. Blev snabbt lite långsamt så jag drog upp nano:n och pique-nique 1 och satte mig och pluggade lite franska ett tag. Gick och kollade om tysta rummet och massagestolen var ledig och när den inte var det så återgick jag till pluggandet och datandet. Tog mig ner och fikade på roberts coffee också, men när klockan var 10 och jag fortfarande var uttråkad och inte hade blivit skickad någonstans så begav jag mig mot åhléns city. Väl där tittade jag på resväskor till mor men när jag varken fick tag på far eller syster för att se om vi skulle gå ihop på en sådan till henne i julklapp begav jag mig mot nästa våning där jag kunde konstatera att åhléns bokavdelning har blivit avsevärt sämre efter det att de flyttade den. Men fanns fina tygelefanter vid muji på nedervåningen om någon vill ge mig någon liten present men inte vet vad ;)

Tog mig då upp två våningar och hittade där massa kläder bland annat världens snyggaste klänning som blev min efter någon vag ursäkt om nyårsafton och stundande födelsedagspartyn(var ju tvungen att hitta på något för att få köpa den). På nästa våning hittade jag presenter till hela 4 personer och kunde bege mig mot gatuplanet och ysl:s godis/sminkdisk där jag hittade alldeles för många och dyra presenter till mig själv. Landade sen i PUB-huset för en god och lyxig lunch på ett ovanligt lugnt ställe i julruschiga city hittade en fin lite kuvertväska på second hand för 95 kronor som perfekt matchade min nya klänning och var därefter nöjd med dagens inköp och begav mig mot centralen via g:a brogatan men hittade där en bokaffär där jag kunde hitta presenter till tre personer till. Så nu är det bara två personer kvar, plus brors födelsedagspresent. Väl tillbaka på cst så hittade jag prisca och hängde med henne en stund till dess att hon fick akutåka till uppsala och då jag kunde sätta mig i massagestolen och avnjuta de sista 45 minuterna av jouren för att sedan bege mig hemåt.

Väl hemma har jag ätit lite av den otroligt goda tofugrytan och nu sitter jag och dricker te och vana talinn. Det och rippar skivor, många skivor blir det men har på några dagar ökat antalet spår i itunes med 1194 och det fortsätter öka. Tyvärr lär det väl ta ett antal dagar till innan jag är helt klar trots att jag försöker vara så effektiv som det bara går.

Morgondagen ska spenderas först på stan med Anette affärsgluttande och fikandes(möjligen med ett tillskott på en Anna-Klara vid det laget), sen skall jag ut mot Farsta hem till mor och far för att fira brors 32 årsdag(kan det verkligen vara möjligt?), därefter har jag lovat bror att jag ska följa med på en ska-klubb på söder. Är skönt att jag börjar relativt sent på söndagen.

På julafton tänkte jag ha lite jour, då ska det finnas möjlighet till umgänge med Prisca och lite glöggdrickande(alkoholfri förstås) om jag varit en duktig flicka så kan det till och med finnas lite pepparkakselefanter att äta till dess. Sen ska jag ta mig och mina paket och återigen placera mig i Farsta(helst genom att bli hämtad med bil på centralen men annars så har jag hört att det ska gå lite kollektivtrafik då också. Är ledig på juldagen när det är dags för den årliga kalkonmiddagen, så det är ju trevligt.

Nu ska jag sluta babbla planlöst och önska er God Jul, ha det. //Åsan

torsdag 20 december 2007

Ny dag, nya förutsättningar!

Det är lustigt hur saker ena stunden kan kännas helt hopplösa för att sedan ta en positiv vändning. Häromdagen kändes livet och allt med det inte så kul och sen helt plötsligt så har jag ett andra handskontrakt i några månader och kan leta lägenhet i lugn och ro. Lekt och pratat med Emma och Anette en del och kan se att även om jag inte har jättemånga att umgås med så är de jag har jädrigt bra. Ska troligtvis ut på stan med Anette nu på lördag, sen ska jag hem till mor och far och fira brors födelsedag. Efter det så har jag lovat bror att eskortera honom ut på någon ska klubb på söder, förhoppningsvis så blir det inte som att bara vara ledsagare utan lite kul för mig också. Kanske kan se om vi inte kan få med lite fler människor, så ni kan ju hojta till om någon är intresserad av att följa med.

Fick en tråkig start på dagen idag, men blev ändå en bra dag. När jag kom till jobbet fick jag veta att det var fordonsbrist så vi skulle få ta över ett tåg som skulle komma 10 minuter efter våran ordinarie avgång. Men fixade så catering bara skulle behöva åka till en vagn och lassa av och på varor och hade lite folk som stod och hjälpte resenärerna rätt så vi kom iväg med bara 18 minuters försening, vilket jag tycker var bra jobbat. Och tack vare att vi hade en bra förare och ett bra sammarbete mellan honom och tågmästaren samt lite tur med tågmöten, så kom vi till göteborg med bara 7 minuters försening. Så fick min lilla rast och även om tåget hem var mycket att göra på så var det ändå rätt lugnt emellanåt så jag hann få i mig min matlåda och sitta och dagdrömma lite(väldigt bra på det).

Gjorde en sjukt god tofugryta ikväll, blev lite matlådor av det hela också. Men måste ju bara få skryta om hur bra jag är på att laga mat, jag är ibland för trött för att orka göra det men när jag lagar något är det alltid supergott(vadå förhäva sig). Nu gäller det att planera nyårssupén kommer nog inte hinna ha så stor inblandning i tillagandet av den men jag kan ju bestämma ändå. Maria pratar fortfarande om min tre rätterslunch som jag bjöd henne på tidigare i höstas, är roligt med tre rätters för allt känns helt plötsligt mycket lyxigare fast det kan vara hyfsat enkelt.

Morgondagens tur visade sig vara inställd när jag kollade så jag får ha jour då istället. Upptäckte när jag kollade det att min tur på nyårsafton också är inställd så får kontakta personalfördelarna och se vad jag får göra istället och styra över det mot någon bra tur som slutar lite tidigare än orginalturen. Är mycket krångel med scheman nu så blev förvånade när resten av januarischemat faktiskt låg i facket när jag kom tillbaka från göteborg idag.
Är ju trevligt att faktiskt ha koll ett tag framåt hur man jobbar. Tror nästan att jag söka en fast grupp inför nästa gruppval bara för att kunna ha lite mera framförhållning. Om jag hittar någon bra grupp kanske jag till och med kan börja gå någon rolig kurs eller något, eller bara ta lite restpoäng.

Min hals börjar kännas lite bättre så snart kan jag kanske börja träna igen, vore så skönt håller på att bli galen på att vara så passiv, plus att det känns som om mina muskler förtvinar. Skulle ju komma igång med lite mer konditionsträning här och så blev det väldigt mycket mindre helt plötsligt. Men ska nog ändå ta mig iväg till någon läkare dels för att kolla min fot och sen för att kolla om jag har järnbrist igen för jag har varit så trött på sistone, kan ju vara mörkret också men lika bra att kolla det.

Lite lustigt hur jag skriver detta som om det faktiskt var någon som läste det, men jag misstänker starkt att den enda besökaren är jag som kollar in för att se om det har kommit några kommentarer och för att skriva nya inlägg. Men visst denna blogg kan mycket väl få ersätta min gamla skunk och lunardagbok(enda andledningen till att hålla lunarkontot öppet där finns ju ett arkiv över min tidigare ungdom). Så vet inte för hur många detta är intressant, men kan ju alltid skriva för min egen skull. Tror att jag ska göra mig en kopp te nu och sen ska jag se om jag inte kan komma isäng lite tidigare ikväll, för att slippa vara så trött.

Ha det bra, kram//Åsan

tisdag 18 december 2007





Struntar i att censurera bort kvällens inlägg, skriver ett nytt istället. Jobbar på det där med självkänslan, att tycka om mig själv, tro att jag har ett värde och att folk faktiskt kan tänkas tycka att jag är rätt ok, men sen ibland kommer det ett bakslag. Jag är tyvärr alltför bra på att hålla saker inom mig, blir som jag hänger upp en segelduk ovanför mig som jag bara fyller med vatten hela tiden, utan att någonsin tömma den sen häller jag lite till och då pallar den inte tyngden längre utan allt kommer forsande. Det sägs vara ett ganska ineffektivt sätt att hantera känslor på så jag jobbar på att göra annorlunda, men det är svårt att lära om och alldeles för lätt att skjuta upp saker. Jobbar på att höra allt det bra folk säger till mig och inte de små negativa nyanserna som dyker upp ibland. Men det är svårt att tro på det bra någon säger om dig om du inte tror att du förtjänar det.

Och även fast också självförtroendet sviktar ibland så vet jag faktiskt saker som att jag är smart, rolig, intressant, inte ser allt för illa ut(kan inte såna där svåra ord som man använder istället för denna omskrivning). Men ofta har jag svårt att tro på det och ännu oftare har jag svårt att tro på att jag är värd att tyckas om även om jag inte skulle vara allt det där. Men med lite övning så kanske jag hamnar där en dag.

Har fortfarande inte fått någon respons på min efterlysning på en handbok i hur man lär känna folk, skaffar vänner och hur det där med människor och relationer dem emellan funkar(kan det ha samband med att ingen läser den här alltför virriga bloggen som helt plötsligt yrvaket öppnat ögonen) men är det någon som besitter några svar på åtminstone några av frågorna så får ni gärna höra av er.

Nu ska jag dricka lite te, äta ett till av de där förädiskt goda knäckebröden och sen sova för väckarklockan kommer nog ringa runt 5.20 imorgon bitti. Nu har jag varit duktig och rippat säkert 25 cd-skivor till datorn och då är det väääldigt mycket kvar att göra när det gäller att få in allt i burken.


Godnatt gott folk//Åsan

Varför krävs det så lite för att jag ska falla isär, har hållt på med de där övningarna från självkänsla nu i säkert 4 dagar nu, men jag känner mig fortfarande fel. Till exempel så vet jag att det är rätt av mig att bestämma mig för att flytta och bli singel, men jag känner mig som världens elakaste människa och minsta negativ kommentar från någon kan helt plötsligt få mig att känna mig totalt värdelös. Och så fort någon som jag vill lära känna inte är tokentusiastisk så känns det som om de hatar mig.

Och rent intellektuellt vet jag att det inte finns så mycket rim och reson i det hela. Att jag väljer att av rätt andledningar göra en omprioritering i mitt liv som kommer bli bättre för båda, är inte dåligt. Att bara för att processen känns jobbig och kass så är inte beslutet fel. Och att man faktiskt måste ge folk en chans att hinna upptäcka att de vill lära känna mig, att väldigt få hatar mig och att en del konstiga filurer till och med får för sig att tycka om mig.

Men det är som om jag står på helt ostadigt underlag och varenda liten knuff jag får kan välta mig helt. Som om jag fortfarande är den lilla osäkra sjundeklassare med klotter på skåpet och en lapp med orden i hatar dig i den samma. Och som om allt negativt som har hänt mig till denna punkt är mitt fel och ansvar. Som om varenda litet snedsteg är ett totalt misslyckande från mitt håll. Och när jag väl bryter ihop så är det är tecken på att jag är svag och svaghet toleras från andra men inte från mig. Men det är som jag inte lyckas skrapa ihop tillräcklig känsla av värde innan jag faller isär igen och som mitt existensberättigande är villkorat.

Sen så känns det som jag är ett socialt missfoster för att jag inte har lyckats bygga upp ett större socialt nätverk i den här stan sen jag flyttade tillbaka och helt plötsligt spelar det ingen roll att de vänner jag iaf har är nära, eller att jag faktiskt haft få jobb där det funnits chans att ens träffa kollegor än mindre lära känna dem. Så när jag väl träffar folk värda att lära känna så blir jag antingen för rädd för misslyckande för att försöka eller så försöker jag för mycket och får alla att hata mig. Och på något sätt känns det som alla andra är sociala succéer medan jag är ett fiasko och en överkorsad geting.

Och snart kommer jag sitta där i ett trångt litet kyffe till lägenhet i en förort alldeles för långt bort för någon ska hört talas om den eller hitta dit. Med en halverad bekantskapskrets och ingen aning om hur man gör för att utöka den.

Nu ska jag dra något gammalt täcke över mig och sen måste jag laga mat. Ska försöka plocka ihop mig till nästa gång också.

//Åsan

söndag 16 december 2007

Knäckebrödsbak och planer!


Utrustad med en kruskavel och lite mount gay-rom begav jag mig till Farsta idag för årligt traditionellt knäckebrödsbak hos mor och far. Blev två klassiker och en ny favorit från förra året. Fick chans att visa mor och far bilder från västindien och skryta lite. Fick även lite middag, kaffe, vienetta och provsmakning av romen(klart godkänt). Var en mycket trevlig dag allt som allt, trots att jag sov förbi tvättstugetiden(vilket inte helt känns som en förlust och jag är ju ledig imorgon med).

Och morgondagen planeras innehålla kontakt med vårdcentralen(åsa ring på riktigt den här gången och säg inte bara att du ska göra det för att få tyst på alla), lite tvättande(någon som har lust att ta jobb som underbetalt städhjälp erbjuder mina lyxmiddagar och mitt eminenta sällskap). Sen ska jag emellan det öva lite mer maximots och repetera de regelbundna verben. Kl. 15 ska jag befinna mig i Hagsätra för lite hårklippning hemma hos Linda, kanske äntligen kan få se ut som folk igen. Och efter det ska jag ut till hässelby för lägenhetsvisning, men vill egentligen verkligen inte till hässelby, det är lite för långt ut och alldeles fel håll för min smak så jag hoppas hemligt på att hitta massa fel med den. Att jag känner så är kanske ett tecken på att jag inte ska tacka ja utan kanske kolla 2:a handsmöjligheter och rumsuthyrning. Hittade ett rum på söder ungefär vid mosebacke och till ganska vettigt pris men Roland lät gammal eller finns det stackars unga människor som heter så?

Men när jag låg i sängen igår och inte kunde sova på grund av att jag hostade upp lungorna så fick jag en idé angående denna ständigt aktuella franska och det är att jag ska ta och hitta tio(eller något sånt) nya ord att lära mig per vecka, tänkte nästan applicera samma princip på svenska ord fick bara 35 av 40 rätt på orddelen nu när jag skrev högskoleprovet i höstas och måste höja mig till nästa gång. Får se om jag kan hitta någon som kan lära mig lite om matte till nog och dtk-delarna så att jag kan höja mig på dem till nästa gång på alla andra delar ligger jag över medel men på just de så ligger jag under. Var irriterande att jag hamnade 0.2 under mitt rekord på 1.6, känns som om min hjärna sakta förtvinar. Snälla ni försäkra mig om att jag inte är korkad, jag vill verkligen inte vara korkad för jag har så mycket fördomar om dumma människor och vill inte vara en av dem (som en parantes kan jag meddela att jag inte menar folk med någon slags störning utan normaldumma människor av det slag som jag möter allt för ofta).

Diskuterade häromdagen detta att människor med vilka man delar ungefärlig humor ofta är människor man har lättare att prata med och förstå i andra sammanhang(för att man har ett liknande sätt att tänka enligt den inte allt för långsökta teorin) så jag funderar på att göra någon slags humortest på nya bekantskaper av det slag att jag tror att jag vill göra dem till vänner. Presentera dem för lite Nina Hemmingsson, Anna-Karin Elde, Nemi och boondocks och se reaktionerna detta för att veta hur mycket energi man ska lägga på lärakännadet. Iofs kan det ju även finnas lite andra kriterier att gå efter och detta är bara ett av de många alternativen som till exempel även innehåller att faktiskt prata med människan(vilket iofs kan vara väldigt trevligt, men allt för uttröttande om det visar sig vara en person som bör stanna i kategori bekanta). Men humor är också något som man bör vara försiktig med innan man riktigt känner en människa, folk kan t. ex. ta mina ibland cyniska kommentarer på allt för stort allvar på ett sätt som man lär sig efter hand att bör ej göras.

Jag har även fundrat på om jag inte ska ta upp gitarrövandet innan far kräver tillbaka sin nylonsträngade i utbyte mot min fina, men allt för grymma mot stackars ovana fingrar, stålsträngade.

Funderar också på om inte små åsor borde sova snart, empiriska studier visar nämligen att denna mycket speciella ras klarar sig mycket bättre när den fått sin sömn.

Ha det fint//Åsan

lördag 15 december 2007

Mitt halsont har fortfarande inte gett med sig, kunde konstatera att jag haft ont sen 9 november. Kanske bäst att jag kollar upp det snart, även om det bär emot och sen hjälper det inte att vårdcentralen jag är hänvisad till har världens krångligaste system vilket får folk som mig som är obenägna att kolla upp fel med kroppen att komma iväg fortare direkt.

Skulle kolla upp skivor att beställa från cdon ikväll, kom snabbt upp i 1400 ungefär och det var när jag bara kollat upp en artist så fick lägga projektet åt sidan till jag har bra urskiljning eller mycket pengar för skulle behöva rensa upp lite för att få fram en liten mer moderat summa, har till och med hört rykten om att man kan beställa oftare men färre skivor åt gången men man ska inte tro för mycket på rykten.

Var på en mycket trevlig glöggkväll i kväll, fick testa lite romglögg var riktigt bra, rom verkar bra till och i det mesta ;)

Sitter och rippar in skivsamlingen nu, men blir lite för melankolisk stämning för att få upp mitt aningen sviktande humör just nu, frågan är om jag har sviktande humör på grund av min skivsamlingen eller om min skivsamling ser ut som den gör p.g.a. mina dalar? Eller föder de varandra. Kanske ger sig med tiden och alla frågor vill man inte ha svar på.

Ska på det traditionella knäckebrödsbaket hos mor och far imorgon. Blir nog trevligt, ska komma ihåg att medtaga rom och min kruskavel. Ska prata lite med dem om en sak och se om de kan utnyttja en kontakt för att jag ska få tag på en 2:a handslägenhet så jag inte behöver stressleta något. Har förresten hittat något riktigt bra till julklapp till de som man inte vet riktigt vad man ska ge men som man vill ge något. http://www.presentermotfattigdom.se/ Funderar på att ge lite därifrån faktiskt, så slipper man stressa runt i lika många butiker också och man kan ju till exempel ge bort en pocket tillsammans med skolböckerna. Eller lite god lyxig choklad tillsammans med chokladplantan.

Har börjat öva lite med Maximots och dylikt sen jag kom tillbaka från Paris och Martinique, känns som att det lilla som jag faktiskt lärt mig av franskan blir lite i onödan om jag inte underhåller det. Sen så blir det ju lättare att ta upp mina restpoäng om jag har lite koll sen innan och inte känner att jag börjar helt från början. Det är nog en förutsättning, med tanke på att förberedande kursen i franska inte var tillräcklig förberedelse för att läsa grundkursen så lär väl knappast en alldeles för rostig förberedande kurs vara mycket bättre, sist var det ju åtminstone färskt. Anette har nog ganska rätt i två saker när de gäller oss och franska det första är att det det nog ligger någon slags storhetsvansinne bakom att vi ens försökte läsa grundkursen utan mer kött på benen. Men också att det nog skulle göra självförtroendet gott om vi klarade av åtminstone några av de eftersläpande poängen där, bara för att visa sig själv att man faktiskt kan.

Fast något som skulle behöva mer boosting nu än självförtroendet(även om det skulle behöva lite jobb det med) är självkänslan. Så att jag kan lära mig att jag duger utan prestationer, jobbar på att få ner det alltför bekanta självföraktet som hoppar fram ibland i vissa perioder mer än andra. Förhoppningsvis kan jag lyckas men det kräver ju att jag faktiskt gör mina läxor för det kommer inte magiskt som en blixt från himlen utan kräver kontenuerligt arbete(fan) och det är kanske inte är någon av mina starka sidor.

Funderar på att använda franskan som en fin liten ursäkt och flytta till Martinique ett tag, skulle nog må bra både av värmen, ljuset och miljöombytet. Fast känns som det kan vara ännu en flyktmekanism för att inte behöva ta tag i nuet, kunna förtränga allt igen. Men orkar inte med konsekvenserna av denna flykt ännu en gång, ångestattackerna som blir följden tär både på psyket och kroppen. Nu när jag till och med har börjat lära mig att visa lite ilska igen, så känns det faktiskt som jag har börjat göra lite framsteg.

Förresten är måste jag göra mitt semesterval senast måndag, snacka om att behöva planera i förväg känns inte riktigt rimligt, men funderar på att sälja halva min semester så jag har lite mer till hösten när man vill ha möjlighet att åka bort från mörkret.

Lite splittrat inlägg det här men men, är tredje inlägget för i år känner att jag verkligen börjat gå in för det här med att blogga, haha :)

Ha det fint//Åsa

onsdag 12 december 2007

Kom hem två i natt, något som känns otypiskt mig men det som är typiskt mig med det är väl att jag inte kom hem två för att jag varit ute och festat utan för att jag varit hos en vän och umgåtts och pratat så mycket så vi tappade tiden. Tyvärr så ses vi alltför sällan, sist var på Anettes 30 års fest i april. Ibland tror jag att vi skulle kunna prata i flera dygn om vi bara hade möjlighet.

På nattbussen hem kom jag att tänka på och undra över hur jag kan vara så bra på vissa typer av relationsgrejer men så dålig på andra. Att det funkar alldeles utmärkt när jag väl lärt känna någon som passar mig och min ibland underliga personlighet. Men att mina kunskaper om hur man faktiskt lär känna någon är otroligt bristfälliga, vet inte vad som är för mycket eller för lite så jag drar till mig och stöter ifrån om vartannat. Jag är så rädd för att inte bli omtyckt att jag faktiskt gör saker som leder till just det. Och på typiskt lågsjälvkänslemanér så varierar jag mellan att tillmäta mig själv allt för stor betydelse och att tycka att jag är värdelös. För så fort jag inte får den reaktion jag vill ha tillräckligt snabbt så tar jag det som ett avvisande, åsans klassiska utrop nej de hatar mig(ni som känner mig vet ju redan att jag inte menar hatar hatar men för stackars andra hit-trillade så vill jag påpeka det) men när svaret snarare är det nog så hemska de bryr sig inte. Sen att det där de bryr sig inte ibland kan betydda något så enkelt som att de bryr sig inte än, det struntar jag på något sätt i och kör min dra till skjuta bort metod så jag skrämmer bort alla som kanske skulle börjat bry sig om jag gett dem chansen.

Och nu är det ju så att jag är fullt övertygad om att alla andra vet ju hur man gör, det är bara jag som är social handikappad(vilket jag inte kan vara helt för ibland har jag fått till det). Så är det någon som har någon slags handbok i hur man lär känna folk och långsamt skapar relationer till dem så kan jag ta både mejl och vanlig post, ni kan faxa det till jobbet eller så kan vi ta det via bud.

Men det är tur att det finns såna som Anette som avslutar ett telefonsamtal genom att säga du är bra, precis när jag vill ändra min facebook-status till "Åsa is: dålig, sämre, sämst" eller liknande. Nu gäller det bara att lyckas ses lite oftare och att jag får den där handboken så jag inte bara kan lyckas behålla de vänner jag har utan införskaffa några nya, för jag kan ju inte åka till alla landets avkrokar om jag vill umgås med någon, utan det kan vara trevligt att ha lite fler folk här i stan där jag faktiskt bor och har bott i några år, som jag kan ringa och ta en fika med, se någon konstig film med eller bara sitta och prata med till över ett på natten med.

Men det är ju iaf skönt att det finns några som förstår mig som det miffomongo jag är ;)

//Åsan