onsdag 12 december 2007

Kom hem två i natt, något som känns otypiskt mig men det som är typiskt mig med det är väl att jag inte kom hem två för att jag varit ute och festat utan för att jag varit hos en vän och umgåtts och pratat så mycket så vi tappade tiden. Tyvärr så ses vi alltför sällan, sist var på Anettes 30 års fest i april. Ibland tror jag att vi skulle kunna prata i flera dygn om vi bara hade möjlighet.

På nattbussen hem kom jag att tänka på och undra över hur jag kan vara så bra på vissa typer av relationsgrejer men så dålig på andra. Att det funkar alldeles utmärkt när jag väl lärt känna någon som passar mig och min ibland underliga personlighet. Men att mina kunskaper om hur man faktiskt lär känna någon är otroligt bristfälliga, vet inte vad som är för mycket eller för lite så jag drar till mig och stöter ifrån om vartannat. Jag är så rädd för att inte bli omtyckt att jag faktiskt gör saker som leder till just det. Och på typiskt lågsjälvkänslemanér så varierar jag mellan att tillmäta mig själv allt för stor betydelse och att tycka att jag är värdelös. För så fort jag inte får den reaktion jag vill ha tillräckligt snabbt så tar jag det som ett avvisande, åsans klassiska utrop nej de hatar mig(ni som känner mig vet ju redan att jag inte menar hatar hatar men för stackars andra hit-trillade så vill jag påpeka det) men när svaret snarare är det nog så hemska de bryr sig inte. Sen att det där de bryr sig inte ibland kan betydda något så enkelt som att de bryr sig inte än, det struntar jag på något sätt i och kör min dra till skjuta bort metod så jag skrämmer bort alla som kanske skulle börjat bry sig om jag gett dem chansen.

Och nu är det ju så att jag är fullt övertygad om att alla andra vet ju hur man gör, det är bara jag som är social handikappad(vilket jag inte kan vara helt för ibland har jag fått till det). Så är det någon som har någon slags handbok i hur man lär känna folk och långsamt skapar relationer till dem så kan jag ta både mejl och vanlig post, ni kan faxa det till jobbet eller så kan vi ta det via bud.

Men det är tur att det finns såna som Anette som avslutar ett telefonsamtal genom att säga du är bra, precis när jag vill ändra min facebook-status till "Åsa is: dålig, sämre, sämst" eller liknande. Nu gäller det bara att lyckas ses lite oftare och att jag får den där handboken så jag inte bara kan lyckas behålla de vänner jag har utan införskaffa några nya, för jag kan ju inte åka till alla landets avkrokar om jag vill umgås med någon, utan det kan vara trevligt att ha lite fler folk här i stan där jag faktiskt bor och har bott i några år, som jag kan ringa och ta en fika med, se någon konstig film med eller bara sitta och prata med till över ett på natten med.

Men det är ju iaf skönt att det finns några som förstår mig som det miffomongo jag är ;)

//Åsan

Inga kommentarer: