När jag står där och väntar på tunnelbanan, så känner jag hur kylan tar tag i mina händer. Jag lägger ner telefonen i handväskan och stoppar in händerna i fickorna. Tänker på att det definitivt är dags att gå upp på vinden och hämta lådan med vinterkläder. Packa ner sommaren för denna gång. Tittar mig omkring på perrongen och ser en tjej med tygskor, bara anklar och endast en kofta på överkroppen, fryser lite extra av bara tanken på att ha så lite kläder. Kollar temperaturen, 4,9 grader. Funderar på ropen jag hört under natten, de från våningen ovanför. Tänker att det var länge sen jag såg den äldre mannen kämpa sig upp för trapporna, i och för sig är jag inte hemma så mycket, men jag undrar om han är sjuk. Om någon hälsar på och om det inte är ensamt i den lilla lägenheten. Borde baka en kaka och ringa på dörren, men är för feg, för bekväm, lite för reserverad. När jag sitter och studerar människor, brukar jag hitta på en historia, en bakgrund åt dem. Vart de kommer ifrån, vad de känner, deras civilstatus. Allt känns mänskligare och verkligare då. Åtminstone blir det mindre grått när man ger dem en historia, om än en felaktig sådan.

- Posted using BlogPress from my iPhone